Under min gym­nasi­etid så brot­tades jag ganska mycket med svart­sjuka och andra lik­nande känslor.

En dag när jag var på Kafé K2 i Visby så läste jag en tid­skrift, ‘Interacting Arts’. I den så fanns där en artikel om kärleksrelationen mekanis­mer. Den var välskriven, vack­ert illus­tr­erad och jag kände igen mig i de sit­u­a­tioner som författaren beskrev. Senare samma dag så gick jag in på bloggen som det hade hänvisats till i artikeln, Dr Andie.

Idén som artikeln och bloggen beskrev som en lösning kallades för relationsanarki.

Så här sam­man­fat­tas rela­tion­sa­narki i en broschyr som finns att ladda hem från andie.se:

“Relationsanarki ifrågasätter idén att kärlek är en särskild, begränsad känsla som för att vara äkta bara kan finnas mellan två per­soner i taget.
Sprid kärleken! Du kan älska många människor och din rela­tion till var och en av dem förminskar inte dina rela­tioner till de andra. Värdera och jämför inte varan­dra – upp­skatta varan­dra! Ingen behöver lyftas fram som part­ner för att rela­tio­nen ska finnas till på rik­tigt. Varje rela­tion är sin egen, ett möte mellan människor som står på egna ben.”

Ett utav prob­le­men som rela­tion­sa­nark­isterna har iden­ti­fierat är att exk­lu­siviteten som är van­ligt förekommande inom par skapar en per­fekt gro­grund för svart­sjuka och andra destruk­tiva tankemönster. Idén med rela­tion­sa­narki är att man genom att tänka på intima rela­tioner precis som man tänker på en van­liga rela­tioner kommer runt prob­lematiken som kan uppstå.

En förlängning på denna tanke blir att man inte ger sina vänner exk­lu­siva rättigheter, och därmed upphör tvåsamhetens piedistaltänkande. Med piedistaltänkande så menar man idén om att man sätter en person på ett piedis­tal, och att man när som helst kan “göra slut” och att man då förlorar sin plats på piedistalen.

De tekniker och tips som erb­juds kan sam­man­fat­tas ungefär såhär:

• Kravlöshet
• Definiera dina egna gränser
• Spon­tan­itet istället för plikt
• Tillit är bättre än misstänksamhet
• Fake it until you make it
• Känn vad som helst, men tolka inte känslorna som krav
• Kom­mu­nicera

Det fina med dessa tips, rik­tlin­jer och tekniker är att de fungerar oavsett hur du vill organ­is­era dina rela­tioner. De är användbara i alla fall och för alla sorter. Det är lite som en sandlåda: “Börja här”. Om man utgår från dessa idéer när man bygger sina rela­tioner så blir det enklare att definiera sina egna överenskommelser istället för att tvärtom, utgå ifrån (det som Dr Andie klock­rent nam­n­givit) Nor­morak­let. Detta Nor­morakel definieras utav filmer, böcker, teatrar, föräldrar, kom­p­isar och sist men inte minst tid­ningar, såsom Cos­mopoli­tan, Café och Vecko-​Revyn. Några klas­siska exem­pel på rutinmässiga artik­lar som dessa tid­ningar kör:

• “Hur du vet att hon är otrogen”
• “10 tecken på att rela­tio­nen är utdöende”

Prob­lemet med de här tid­ningarna är att de oftast skriver rent skit, bok­stavligt talat. Den lägsta sortens dynga, kort och gott. De fos­trar unga människor till att bli kom­mu­nika­tion­shandikap­pade och istället för att prata med varan­dra (som ju vore en bra grej) så förväntas tid­ningarna (eller kom­p­is­arna som också har bra koll på ovanstående medier) kunna svara på alla frågor om varför ens part­ner, kompis eller föräldrar beter sig på ett visst sätt. Detta är (som sagt) ren idioti!

Till­baka till de coola teknikerna!

Jag applicer­ade de tekniker som finns att läsa på Dr Andie på mina rela­tioner, och ville under två år inte gå in i en klas­sisk, exk­lu­siv tvåsamhet. Svart­sjukeprob­le­men försvann (jag kom närmare mig själv), och det var nog det vik­ti­gaste för mig.

De tankar som Dr Andie och de andra som pratar om de här delar med sig utav är användbara för alla, i alla olika rela­tions­former. En utav de saker som har hjälpt mig mest är utgångspunkten att man hela tiden pratar. Sam­talet skall vara det cen­trala i alla rela­tioner. Detta för att und­vika den där sköna frasen: “Du, vi måste prata.”. Kom­mu­nika­tion är cen­tralt för allt samarbete!

Denna, nästan bru­tala, ärlighet har varit en stor lärdom för mig och det har underlättat i många sit­u­a­tioner och i alla rela­tioner. Prata om det!

Så ett stort tack till Andie, (som kallas för Dr Andie) som delar med sig av sina tankar, och till andra alla som också gör det!

Kolla in Dr Andie om ni vill ta del utav mate­ri­alet som jag hänvisar till.

Idag är jag till­baka i en par­rela­tion. Vi använder många utav de tekniker och värderingar som det talas om på Dr Andie som utgångspunkt i rela­tio­nen. Anled­nin­gen till varför jag nu vill ingå i en par­rela­tion är jag upptäckte att det inte är exk­luderande och/eller destruk­tivt för mig, utan istället stärkande och härligt. Det hand­lar inte om sex, utan om någonting annat.Jag vet inte rik­tigt vad än, men det finns där och det är lite klurigt att peka ut vad det är.

När försökte du definiera kärlek senast? Vart kommer din bild utav kärleken ifrån? Fortsätt prata om det!

Återkommer när jag vet mer  !